Sara.C.S.Magnusson

Helgen har varit underbar och nu börjar allt lägga sig till rätta igen. Så gott som allt är uppackat och undan stoppat. Jag har fixat med jobbet inför sommaren så inte mycket till ro och rast här inte, bara att köra på dirket. Jag kommer att vara på Frösötornet (för det mesta) i sommar så jag tycker absolut att ni ska komma och hälsa på och fika med mej där nått.

.

Men tillbaka till helgen då. Tillbaka till fredagen då jag landade på Arlanda. Vilken känsla, så himla glad att vara på svenskmark igen. Missförstå mej rätt, jag älskar USA men känsla över att vara tillbaka på svenskmark där man startade för ett år sedan var underbart.

Bilfärden hem började direkt då jag landat på fredags morgonen. Milen var långa och jag hade inte mycket till ro då jag var så spänd och nervös över mitt plötsliga hemkommande då jag sagt till alla att den 1 Juni är jag tillbaka i Sverige. När man tillslut nådde Östersund jobbade hjärtat i högvarv och min syster var den första som jag skulle träffa. Letade rätt på henne och visade mej för en jätte chockad syster. Underbar känsla av att kunna krama om och säga att jag är hemma igen, ett år senare.

Där efter följde alla andra nära och kära som skulle överraskas och hjärtat fick jobba hårt i omgångar då jag var så nervös varje gång jag skulle överraska nån, magen gjorde oxå rätt många volter. Men allt blev så himla lyckat och det var så roligt, alla blev verkligen överraskade och deras reaktioner var oslagbara. Jag mådde så himla bra av att vara hemma och kunna krama om alla igen.

Sedan fortsatte bara helgen i samma anda, att träffa och umgås med folk här hemma. Jag har bara njutit av att vara hemma. Jag tog ju med mej fint väder hem oxå över helgen så det kunde ju inte ha blivit så mycket bättre.

.

Men tro mej jag kommer sakna USA oxå och min familj där borta. Men just nu känns det bra att sova i sin egen säng och umgås med min familj här i Sverige. Det är hel del omställning oxå. Det känns konstigt att jag inte kan prata fritt om saker och ting ute bland folk för alla förstår ju mej här. Det känns fel att kunna prata svenska med mina små kusiner, små barn ska man ju bara prata engelska med eller? Hallå var verkligen besticken så här små? Det ser ju ut som barnbestick. Lite sånna funderingar har jag och jag har inte ens vågat mej på att köra bil än här. Det kommer kanske bli lite sport i det hela.

.

So, so far so good. Men jag är beredd på att jag kommer få ett bakslag av längtan av USA snart och for sure kommer jag att åka tillbaka och hälsa på alla som jag lämnat där borta på andra sidan Atlanten.