2 Februari 2012

Uppdatering
Ja alltså lite dum i huvudet är man nog ändå, har jag kommit fram till. Att man orkar tänka (fast egentligen orkar jag inte men gör det ändå) så mycket på så många små saker, varför inte bara ta det som det kommer och inte över tänka allt, varenda lite pytte sak. Jag gör det ju bara jobbigt för mej själv.
Det är ju ett under att jag tog mej hit liksom. Fast det är ju de som är det konstiga, det var inge svårt att bestämma mej för att åka och för vilken familj jag skulle till, jag bara gjorde det trotts att det var en sånn stor grej. Men när det kommer till små saker ska det genast bli svårare än vad det egentligen är.
.
Så nu är jag här, once in a life time, små saker kan inte stoppa mej, I just have to do it.
Fast jag sover på saken först...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0